#235 Edward Scissorhands

En av filmmusikens mästare, Danny Elfman, har gjort musiken till denna film, vilket är en stor del av vad som gör filmen till vad den är. Dagens tips är alltså Tim Burtons Edward Scissorhands. En film om Edward (Johnny Depp) som bor i ett slott där en uppfinnare skapat honom. Men uppfinnare dog innan han gett Edward några händer, så Edward har saxar istället.

En dag kommer Peg (Dianne Wiest), upp till  slottet och hittar Edward och tar med honom till civilisationen, där han kanske inte riktigt passar in.

Hampus Algotsson

Genre: Komedi, drama, romantik, fantasy
Regissör: Tim Burton
Utgivningsår: 1990
Produktionsland: USA
Längd:
Prisbelöningar: Saturn Award för bästa fantasy-film, BAFTA Film Award för bästa Production Design, Hugo Awards för Best Dramatic Presentation, Sant Jordi Awards för bästa utländska kvinnliga skådespelare och bästa utländska film.

#201 Hedwig and the Angry Inch

Idag har vi äran att presentera en gästbloggning från en ytterst kulturell feminist som är en av personerna bakom Fel förlag och som bloggar på Vita valen.

Hedwig and the Angry Inch är min absoluta favoritfilm, alla kategorier. Sen jag såg den första gången på en liten biograf i Paris 2002 för att det var den enda filmen som visades på engelska har den fått mig mållös, bortsvept, överväldigad – varje gång jag ser den.

Filmen handlar om den östtyska transvestiten Hedwig som genom att klippa och klistra lite i sin mammas pass och gifta sig med en amerikansk soldat lyckats ta sig från Östberlin till USA bara något år innan murens fall 1989. Där är hon på jakt efter sin andra halva och vi får följa henne och hennes band The Angry Inch (som består av olagliga östeuropeiska invandrare) genom konserter på restauranger tillhörande en skaldjurskedja där hon genom sina låtar berättar sin historia. Hur hon – fast som pojken Hansel – lyssnade på amerikansk radio med huvudet i ugnen eftersom lägenheten där han och hans mamma bodde var så liten. Det är där han kommer i kontakt med androgyna artister som David Bowie och Lou Reed och där skapas någon slags dröm bort.

Själva sökandet efter en andra halva kommer från Platons Symposium där Aristofanes menar att det från början fanns tre olika kön, men att gudarna straffade människorna för deras högmod och klöv dem itu och därmed skapade människan som hon ser ut i dag och också skapade ett ständigt sökande efter den andra halvan – må det vara en kvinna eller man. I filmen presenteras det genom låten ”The Origin of Love” och illustreras av fantastiska streckanimationer.

I USA, efter att ha blivit dumpad av den amerikanske soldaten, träffar Hedwig tonåringen Tommy som hon tar under sina vingar och i den nutid filmen befinner sig jagar Hedwig och hennes band efter Tommy Gnosis – rockikonen som har stulit alla hennes låtar…

Tilläggas kan också att filmen från början är en föreställning som John Cameron Mitchell (regissör, författare och huvudrollsinnehavare) satte upp, men då endast med band, låtar och berättande – inga faktiska tidshopp. Föreställningen har satts upp i Sverige, på Stockholms Stadsteater, sommaren 2008 i regi av Farnaz Arbabi och med Johannes Bah Kuhnke som Hedwig – också den helt underbar.

Christina Källstrand

Orginaltitel: Hedwig and the Angry Inch
Genre: Queermusikal
Utgivningsår: 2001
Regissör: John Cameron Mitchell
Produktionsland: USA
Längd: 95 min
Prisbelöningar: Vunnit 27 priser, t ex på Berlin International Film Festival och Sundance Film Festival

#200 Thank you for smoking

Förra året kom Up in the air med George Clooney, en film som jag inbillar mig fått mer uppmärksamhet än Jason Reitman film Thank you for smoking som kom 2005. Men varför jämför jag då dessa två och bortser från till exempel Juno? Jo, för att temat i filmerna är nästan identiska. Historian om den ensamma mannen som lever för sitt arbete.

Thank you for smoking handlar om den frånskilde mannen och pappan Nick Naylor som arbetar som talesperson på cigarettföretagens gemensamma lobbyorganisation. Han far land och rike runt för att inbilla politiker och medborgare om att rökning inte är så farligt som folk tror.

Sonen tar han ibland med sig på sina resor, trots att hans (sonens) mor inte riktigt tycker om det. Han lär upp sin son i konsten att övertyga människor. Det handlar inte om att bevisa att man har rätt, utan att bevisa att motståndaren har fel. Retoriskt fulspel, javisst, men det fungerar i sådana här sammanhang.

När Naylor deltar i en TV-debatt så kommer det in ett samtal från en man som dödshotar Naylor i direktsändning, men tror inte att det stoppar honom. Det gör inte heller den extremt råa, men ack så kreativa misshandel som Naylor utsätts för. Den visar sig tvärt emot vara till Naylors fördel.

En del har talang för att skriva, andra för att fotografera, sjunga eller illustrera. Nick Naylors talang är att han talar.

Hampus Algotsson

Originaltitel: Thank you for smoking
Genre: Drama, komedi
Regissör: Jason Reitman
Utgivningsår: 2005
Produktionsland: USA
Längd: 92 min
Prisbelöningar: Independent Spirit Award, SDFCS Award, WAFCA Award och Sierra Award för bästa manus och fem andra.

#199 New Nightmare

Jag köpte för inte så länge sedan en dvdbox med alla Nightmare on Elmstreet filmerna och måste säga att jag är både besviken och överraskad på samma gång. Besvikelsen var att 5 av 7 filmer var i princip värdelöst dåliga. Överraskningen var att de som var bäst var 1:an och 7:an. I just detta fallet var 7:an till och med bättre än 1:an.

Jag ska berätta varför. Originalet (alltså 1:an) regisserades av ingen mindre än Wes Craven och är på många sätt ett mästerverk. Freddy Krueger kommer in i ens drömmar och dödar han dig i drömmen dör du i verkligheten. Så originellt det kan bli och använt rätt till 100%. Wes Craven hoppade sedan av men skrev ändå manus till den fjärde filmen. Jag vet att det redan skrivits om den första filmen här men inte om 7:an. Den sjunde filmen är på så många sett en genialisk film. Eftersom jag älskar filmer som handlar om filmmakare och problem som uppstår vid inspelningar (mycket eftersom jag själv gör film) så var denna riktigt bra. Wes Craven som spelar sig själv i filmen är faktiskt en helt okej skådespelare och Robert Englund är också riktigt bra (såklart).

Så vad kan då den sjunde Nightmare on Elmstreet filmen handla om? Den handlar om filmandet av en ny Nightmare on Elmstreet film där Wes Craven regisserar igen. Det som händer är att filmen de gör blir till verklighet och Freddy Krueger kommer till liv och terroriserar filmteamet.

Det kanske låter väldigt simpelt men det funkar hur bra som helst och att alla i filmteamet och utanför i princip spelar sig själva får det att bli någorlunda trovärdigt. Man ska dock ha sett alla Nightmare on Elmstreet filmer för att uppskatta den ordentligt. Jag tror inte jag gillat den lika mycket om jag inte sett de andra innan och genomlidit några av dem…

Felix Nordh

Orginaltitel: New Nightmare
Genre: Skräck
Utgivningsår: 1994
Regissör: Wes Craven
Produktionsland: USA
Längd: 112 min
Prisbelöningar: Vunnit ett pris för bästa manus och har blivit nominerad till 5 andra.

#198 Pojken i trädet

Detta är en grymt underskattad pärla bland sandkornen som är svensk film.

Ett knivskarpt drama av naturfotografen Arne Sucksdorff, som placerar ett gäng tonåriga tjuvjägare i de svenska skogarna. Den yngste utav dem, spelad av en väldigt ung Tomas Bolme, behandlas illa, och när deras brott hotas att avslöjas bryter helvetet loss. Ett bra drama ska vara medryckande, rörande och oförutsägbart, och så är verkligen fallet med denna filmen. De tragiska händelserna förstärks av Quincy Jones bombastiska jazzmusik. Skådespelarinsatserna är helt fantastiska. Det finns inte mer att säga än att jag rekommenderar filmen mycket starkt.

Anton Salvin

Originaltitel: Pojken i trädet
Genre: Drama
Regissör: Arne Sucksdorff
Utgivningsår: 1961
Produktionsland: Sverige

#197 Kontroll

Kenneth befinner sig för närvarande på en Eurotrip med tåg genom Centraleuropa. Med anledning av detta kommer han med jämna mellanrum att rekommendera filmer från platserna han besöker. Turen har nu kommit till gulasch-, paprika- och langoslandet Ungern och dess huvudstad Budapest!

Min tågresa har nu gått mot Ungern och huvudstaden Budapest, känt för sitt fina läge vid Donau och sina många badhus. Budapests tunnelbana består av tre linjer, där den gula linjen från 1890-talet gör systemet till det näst äldsta i världen. På den gula linjen hittar man för övrigt hållplatsen Bajza utca, för alla oss som har den barnsliga humorn med oss. Det är även i denna stads tunnelbanesystem som det här resmålets film nästan uteslutande utspelar sig.

I thrillerkomedin Kontroll spelar Sándor Csányi biljettkontrollanten Bulcsú som spenderar hela sina dygn nere i tunnelbanan, dels för att han har sitt hyfsat oglamorösa jobb där och dels för att han sover på perrongerna. Med sig i sitt biljettkontrollantsteam har han fyra udda personligheter som likt han själv inte direkt älskar sina jobb. De blir illa bemötta av de plankande tågpassagerarna och de blir ständiga vittnen till självmordshoppare på perrongerna. Eller resterna av dem snarare. Bulcsús gäng konkurrerar med Gonzós hårda team och de två gruppledarna utmanar varandra genom att springa på spåren mellan olika stationer utan att bli påkörda. I tunnelbanenätet finns även Bulcsús kärleksintresse Szofi, lokförardottern som jobbar utklädd till teddybjörn. Och så finns det en okänd kuf till mördare som är ansvarig för den höga själmordsstatistiken i tunnlarna, en huvklädd gestalt som puttar ner ensamma resenärer framför inkommande tåg.

För mig var tidigare min största (och väl enda?) bekantskap med ungersk film Béla Lugosi, känd för sina insatser som Greve Drakula på 30-talet och sedan för sin medverkan i diverse Ed Wood-produktioner när karriären och hela livet gick på dekis. Om vi har några Luc Besson-fans här så kommer ni säkert se likheter med hans film Subway. Åsikterna om Kontroll är bättre än Subway är dock som Österrike-Ungern, delade. Kontroll är både rolig och spännande, så om ni ska se en ungersk film och inte pallar kolla igenom Béla Tarrs 7 timmar långa Sátántangó, då är Kontroll ett kortare och lättare alternativ – och självklart bra dessutom!

Kenneth Carlsson

Originaltitel: Kontroll
Genre: Thriller, komedi
Regissörer: Nimród Antal
Utgivningsår: 2003
Produktionsland: Ungern
Längd: 105 min

#196 Ingenmansland

Kenneth befinner sig för närvarande på en Eurotrip med tåg genom Centraleuropa. Med anledning av detta kommer han med jämna mellanrum att rekommendera filmer från platserna han besöker. Vid denna fjärde uppdatering befinner han sig någonstans på Balkan!

I förra tipset Before Sunrise kommenterar Celine det bisarra att det bara 30 mil bort från den fina stunden i spårvagnenen pågår ett fullskaligt krig där folk dör. För det var ju så, 90-talet och forna Jugoslavien är förknippat med krig mellan små utbrytarstater. När jag var liten och vandrande runt på dagis var det självklart att det fanns några andra ungar som hade tvingats fly från oroligheter, men det var först när jag blev äldre och verkligen talade allvar om det hela som det verkligen gick upp för mig att de små ärren på en tjejs ben faktiskt kunde vara resultatet av en splitterbomb.

Balkanfilm är för många främst förknippat med Emir Kusturicas hysteriska humorhistorier med slapstick och blåsorkestrar. Mitt tips är dock Ingenmansland av Denis Tanovic, som utspelar sig mitt under det brinnande Bosnienkriget. I en skyttegrav mitt i ingenmansland mellan de båda frontlinjerna har två soldater hamnat. Den ena är bosniak, den andra är en bosnienserb från fiendesidan. I bådas vilja att överleva konfronterar de varandra, men kommer till sans och medkänsla när de finner en tredje överlevande soldat. En soldat som till sin omåttliga förskräckelse finner sig liggande på en hoppmina som kommer att utlösas om han försöker resa på sig. I ett depserat försök att rädda soldaten tillkallas hjälp och snart har en stor mediacirkus dragit igång med den stackars hjälplösa soldaten i centrum.

Detta drama med svart komik visar på ett intressant sätt en desperat krigssituation. Det här är bland de absolut bästa krigsfilmerna jag har har sett. Det är humor med en grov handling, men inte på det sättet att den på något sätt framställer krig som något lättsamt. Ingenmansland liknar på ett sätt Benignis i Livet är underbart, där humorn inte gör synen på krig mer godtagbar, snarare ökar föraktet. Ingenmansland är lätt att se, men ack så viktig.

Kenneth Carlsson

Originaltitel: No Man’s Land
Genre: Drama, komedi, krig
Regissörer: Denis Tanovic
Utgivningsår: 2001
Produktionsland: Bosnien-Hercegovina, Slovenien, Italien, Frankrike, Storbritannien, Belgien
Längd: 98 min

#195 The Evil Dead

Åter igen ska jag skriva om en av mina absoluta favoriter, Evil Dead! Detta var en film som revolutionerade skräckgenren och var en av de första riktigt lyckade independentskräckfilmerna. Filmad med en Super 8 kamera i en stuga mitt ute i skogen gjorde Sam Raimi filmhistoria. Handlingen är kanske inte så mycket att hurra för men den här filmen hade inte funkat med en invecklad story. Eftersom att Sam Raimis budget var så pass låg använde de allt möjligt de hittade till filmen. Hjärnsubstans är till exempel en sorts blandning mellan bostongurka och potatismos. Filmen innehåller också en av de mest imponerande stopmotion animationer jag någonsin sett och beroende på vilken version du ser ett träd som våldtar en av huvudkaraktärerna… Vad mer kan jag säga? Se den!

Filmen handlar om Ash och hans vänner som ska åka övernatta i en stuga i skogen. Ash råkar av en händelse hitta en bandspelare (modell 1970) och en bok med ett ansikte bränt på framsidan. På bandspelaren berättar en gammal forskare att han försökt översätta boken och att han bodde i just den stugan de befinner sig. Mannen läser ett passage ur boken högt på bandet och råkar framkalla en förbannelse som förvandlar vanliga människor, objekt och växter (våldtäktsträd någon?) till så kallade Deadites (typ demoner) som gör allt för att döda och plåga de levande.

Det är en mycket spännande film med många riktigt bra effekter (för att vara en independent film). Många delar av filmen kan säkert äckla några men det är inget om man jämför med till exempel Braindead som jag också skrivit om. Bruce Campbell är otroligt bra i sin roll som Ash och gör den ännu bättre i 2:an. Det är en annan sak, uppföljarna till filmen (inte de italienska inofficiella inräknade) är inte så onödiga som många uppföljare är. På grund av att varje film slutar med en cliffhanger vill man veta vad som händer sen. 2:an börjar gå lite i en mer slapstick riktning och blandar in mycket humor i filmen och höjer blodmängden till löjliga nivåer. Med den tredje filmen tog slapsticken över och filmen är mer eller mindre en ren komedi. Den är helt klart den svagaste i serien men absolut ingen dålig film. Så ta en titt på hela serien, ni kommer inte ångra er!

Felix Nordh

Originaltitel: The Evil Dead
Genre: Skräck, Thriller
Regissör: Sam Raimi
Utgivningsår: 1981
Produktionsland: USA
Längd: 85 min
Prisbelöningar: Vunnit 3 priser och fått en nominering för bland annat bästa special effekter.

#194 Bara en natt

Kenneth befinner sig för närvarande på en Eurotrip med tåg genom Centraleuropa. Med anledning av detta kommer han med jämna mellanrum att rekommendera filmer från platserna han besöker. Tredje stoppet är wienerschnitzlens och Mozart-kulans förlovade stad – Wien!

Ibland, men allt för sällan, händer det att man träffar på nya personer som man lyckas samtala med om precis allt möjligt intressant som om man hade känt personen i en evighet. Man bondar helt perfekt som man säger. I denna film som tar sin början på ett tåg mellan Budapest och Wien sker just ett sådant möte, vilket resulterar i en hel dag av underbara konversationer och känslor i en av Europas vackraste huvudstäder.

Amerikanen Jesse har just blivit dumpad av sin tjej och sitter på ett tåg bland arga tyskar och trötta ungrare. I samma vagn sitter franska Celine som just precis har hälsat på sin mormor och är på väg tillbaka till Paris. De finner genast ett mindre intresse för varandra och börjar prata. Jesse måste invänta ett flyg och har inga pengar till boende under natten och övertygar Celine att hoppa av tåget och spendera dagen med honom. För när allt kommer omkring, hur mycket kommer hon om 20 år inte att tänka tillbaka på just det ögonblicket då hon träffade en amerikan på tåget och hennes kanske tråkiga liv hade kunnat tagit en helt annan vändning? Celine följer med Jesse och tillsammans spenderar de en oförglömlig kväll och natt tillsammans i Wien.

Ibland händer det att man börjar titta på en film och förväntar sig något olidligt tråkigt, eller sliskigt för den delen. Mina förhoppningar var faktiskt nere i botten den höstkvällen jag och mina dåvarande flickvän bestämde oss för att se denna film, i målet att se alla IMDb:s 250 bästa. Aldrig hade jag trott att jag skulle älska filmen så mycket som jag gjorde. Den gav mig samma välbehag som när jag hörde U2:s The Joshua Tree-skiva för första gången, det var magi.

Det här är ingen film med stora gester, det är en lätt film som innehåller konversationer och åter konversationer. Fantastiska sådana. Och en kärleksnerv mellan två huvudroller vars like jag aldrig sett. Det är ett under att Ethan Hawke och Julie Delpy inte är mer än vänner i verkligheten. Om det finns fem filmer du ska se i ditt liv så är denna en av dem. Uppföljaren Before Sunset är om du gillar denna en annan given på samma lista.

Kenneth Carlsson

Originaltitel: Before Sunrise
Genre: Drama, romantik
Regissörer: Richard Linklater
Utgivningsår: 1995
Produktionsland: USA, Österrike, Schweiz
Längd: 105 min

#193 Scrooge

Charles Dickens julsaga är en av mina absoluta favoritberättelser, och även en av de berättelser som filmatiserats flest gånger. Jag fick för mig att göra en lista på alla filmatiseringar och på de jag hittade så kom jag upp i 54 stycken, då med TV-serier inräknade. Mupparna, Barbie, Kalle Anka, versionen med George C. Scott från 1984, versionen med Jim Carrey från 2009, för att nämna några av de kändaste versionerna. Men den har även filmatiserats långt innan detta, första versionen kom redan 1901.

Idag är det fem månader kvar till julafton, och eftersom jag är lite av ett julfreak så tänkte jag tipsa om en av de första långfilmsfilmatiseringarna och en av de första med ljud, Scrooge från 1935.

Anledningen till att jag väljer att tipsa om denna versionen såhär i sommartider är att den inte är så ”julig”, det är inte massa snö, dans och glädje, utan den är, precis som den gamla historian, väldigt seriös och med starka politiska undertoner. En protest mot kapitalismen.

För er som inte känner till den så handlar det handlar om den snåle och rika gamla mannen Ebenezer Scrooge (Seymour Hicks) och hans fattiga anställda Bob Cratchit (Donald Calthrop). Under julnatten får Scrooge besök av de förgångna jularnas ande, de nuvarande jularnas ande och de kommande jularnas ande.

Hampus Algotsson

Originaltitel: Scrooge
Genre: drama, fantasy, familjefilm
Regissör: Henry Edwards
Utgivningsår: 1935
Produktionsland: Storbritannien
Längd: 78 min
Prisbelöningar: Special Recommendation på Venice Film Festival.

#192 Starship Troopers

Idag gästbloggar en av Malmös filmskapare med ett brinnande intresse för Science fiction. Martin Wikners hemsida finns här.

Regelrätta rymdkrigsfilmer är ett ganska ovanligt science fiction-tema, men 1997 gjorde regissören Paul Verhoeven ett försök med filmatisering av Robert A. Heinleins bok Starship Troopers från 1959. Filmen handlar om Johnny Rico som efter highschool tar värvning i den federala armén – ett måste för att uppnå medborgarskap i den fascistoida värld filmen utspelar sig i. Rico blir en del av det Moblia Infanteriet och genom filmen får vi följa honom och hans vänner i infanteriet, flottan och underrättelsetjänsten i kriget mot Arachniderna, insektsliknande rymdvarleser som inte drar sig för slita människosoldaterna i stycken.

Filmen berör, om än ganska ytligt, flera intressanta politiska teman, som resonemangen kring medborgarskap, demokratins svagheter och porträtteringen av jämställdhet, vilket även den litterära förlagan tar upp. Till skillnad från boken har Verhoven dock valt en parodisk infallsvinkel, med element som uppenbart propagandistiska informationsfilmsavbrott och en tydlig Nazi-estetik på sina ställen.

Starship Troopers har en aura av highschoolfilm över sig och detta beror till stor del på att många av huvudrollerna spelas av skådisar tidigare varit med i serier som Beverly Hills. Filmens anti-krigstema blir inte så tydligt som Verhoeven verkar ha avsett. Det är troligen inte heller den film Heinlein önskat sig, men den har på sina ställen fantastiska specialeffekter, ett genomgående högt underhållningsvärde (bland annat med Michael Ironside i rollen som Jean Rasczak) och är unik i sitt slag vilket gör den till en film du följdaktiligen borde se.

Martin Wikner

Originaltitel: Starship Troopers
Genre: Sci-fi
Regissör: Paul Verhoeven
Utgivningsår: 1997
Produktionsland: USA
Längd: 129 min
Prisbelöningar: 2 Saturn awards för bästa kostym respektive specialeffekter.

#191 Varats olidliga lätthet

Kenneth befinner sig för närvarande på en Eurotrip med tåg genom Centraleuropa. Med anledning av detta kommer han med jämna mellanrum att rekommendera filmer från platserna han besöker. Andra stoppet blir Tjeckiens öldoftande huvudstad!

Franz Kafka är det utan tvekan största författarnamnet som kommit ur Tjeckien (även om Prag på den tiden var en del av Österrike-Ungern. Det är dock inte Kafka som skrivit boken som denna film baserats på, utan den numera franske medborgaren Milan Kundera. Anledningen till hans franska medborgarskap beror på att han levt där i exil sedan mitten av 70-talet, ett resultat av sina bokkaraktärers åsikter angående kommunismen samtidigt som Sovjet i samma veva hade invaderat Tjeckoslovakien. Kunderas böcker bannlystes av den kommunistiska regeringen och när hans böcker då plockades bort var Frankrike en utväg för honom att fortsätta med sitt författarskap.

Varats olidliga lätthet, vars förlaga gavs ut 1984, utspelar sig mitt under Pragvåren 1986. Tomáš är en lättsam hjärnkirurg och kvinnotjusare som ligger med allt han kommer över, men helst med sin favorit och bästa vän Sabina. Tereza är hans fru, en blyg ung fotograf som inte fördömer Tomáš utsvävningar då hon anser honom som mentalt starkare. Samtidigt hamnar hon i trubbel när hennes foton gör henne till en dissident i sitt land. Filmen följer främst dessa tre men även en rad andra intellektuella i deras sökande efter ett känslosamt lättare liv i ett hårt pressat samhälle.

I rollistan hittar man inte bara Daniel Day-Lewis och Juliette Binoche i huvudrollerna, utan även Erland Josefsson som vis ambassadör, Stellan Skarsgård som förförisk ingenjör och Lena Olin som den promiskuösa Sabina. En lång och något erotisk kärlekshistoria från Prags tuffaste period under efterkrigstiden som är väl värd att ge tre timmar av sin tid till!

Kenneth Carlsson

Originaltitel: The Unbearable Lightness of Being
Genre: Drama, romantik
Regissörer: Philip Kaufman
Utgivningsår: 1988
Produktionsland: USA
Längd: 171 min

#190 House of D

Jag vill börja med att, återigen, klargöra att Robin Williams är en fantastisk skådespelare. Här spelar han en seriös, men ändå en rolig, roll. Den förståndshandikappade mannen Pappass som är i 40-årsåldern och arbetar dels som vaktmästare på en skola där unga Tommy går, och dels arbetar han med att leverera kött till folk som beställt hemleverans. Ett jobb han delar med Tommy.

Tommy är den som står i fokus i filmen, han berättar nämligen om sin barndom för sin fru, som alltid trott att han är fransman, vilken han inte längre verkar vara.

Tommy har haft en svår uppväxt med en pappa som dog tidigt och en mamma som är överbeskyddande och väldigt mån om att Tommy ska få ett stipendium så att han kan plugga på college.

Tommy och Pappass är väldigt goda vänner och när Tommy skaffar flickvän så blir Pappass, som vill vara den som står Tommy närmst, väldigt ledsen. ”Tommy gillar inte flickor.” När Tommy lämnar skoldansen med Melissa utan att säga något till Pappass så slår något snett hos honom. Pappass går iväg och stjäl den cykel som de sparar till och det är då helevetet börjar.

Detta är en väldigt vacker film och stundtals även rolig. Så du, se den!

Hampus Algotsson

Originaltitel: House of D
Genre: Drama
Regissör: David Duchovny
Utgivningsår: 2004
Produktionsland: USA
Längd: 97 min

#189 Spring Lola

Kenneth befinner sig för närvarande på en Eurotrip med tåg genom Centraleuropa. Med anledning av detta kommer han med jämna mellanrum att rekommendera filmer från platserna han besöker. Första stopp blir den tyska huvudstaden Berlin!

Kan man påverka ödet? Om man kan det, hur små kan de avgörande faktorerna vara? I The Simpsons femte Halloweenspecial utvecklas temat när Homer med hjälp av en trasig brödrost reser fram och tillbaka i tiden och får se hur små förändringar i historien kan få stora följder i framtiden. När han dödar en mygga i förhistorien blir framtiden en dystopi styrd av Ned Flanders, och när hans förkylning tar död på all världens dinosaurier blir framtiden till synes utan hans älskade munkar. Spring Lola är visserligen inte riktigt så drastiskt, men den har ett genomgående tema om vad de små tillfälligheterna skulle kunna ge för avtryck på framtiden.

Grundberättelsen är enligt följande: Manni är en småbrottsling som av en ren klantighet glömmer en påse med 100.000 D-Mark på tåget, en påse som tillhör hans chef. Manni har nu 20 minuter på sig att skaffa fram summan innan hans chef kommer på honom och ger honom ett öde värre än tång och blåslampa. I desperation tänker Manni råna närmsta snabbköp, men först ringer han upp sin flickvän Lola, en synnerligen snabbt handlande tjej med illrött hår och bevisligen utmärkt kondition. Lola lugnar honom och lovar att snabbt som attan fixa fram summan genom sin pappa som är bankdirektör. Därefter börjar Lola springa genom Berlins gator mot den pressade tiden. Historien berättas tre gånger om, fast utvecklar sig på helt olika sätt beroende på små de skillnader Lola gör varje gång. Första gången hon springer blir hon jagad av en hund och tvingas därför springa snabbare, medan hon andra gången historien berättas blir biten av den samma och därför springer långsammare med ett helt annat slut som följd.

Denna populära tyska film av Tom Tykwer är lika fartfylld som Lolas eget tempo. Framför allt fångas man i idén om hur vissa saker utvecklar sig helt annorlunda av små förändringar, medan andra saker verkar vara mer styrda av ett fast öde. Exempelvis slutar historien helt annorlunda inne i banken beroende på hur snabbt hon sprungit, medan hennes fart inte spelar någon roll vad gäller en avgörande inblandning i en bilkrock.

Spring Lola känns annorlunda på ett högst behagligt sätt. Det är fart, det är spänning och det fin underhållning. En högst sevärd film från Tyskland och Berlin.

Kenneth Carlsson

Originaltitel: Lola rennt
Genre: Thriller
Regissörer: Tom Tykwer
Utgivningsår: 1998
Produktionsland: Tyskland
Längd: 81 min

#188 Eternal Sunshine of the Spotless Mind

Jim Carrey, Jim Carrey, Jim Carrey! En av de galnaste och roligaste skådespelare som denna jord fött. Och komedi i all ära, men jag föredrar denna film framför alla hans tidigare roller, där man för första gången får se honom i en ”allvarlig” roll.

Eternal Sunshine of the Spotless Mind handlar om den blyga, melankoliska mannen Joel Barrish(Jim Carrey) som på alla hjärtans dag bestämmer sig för att strunta i jobbet och ge sig av till kusten för dagen. Där möter han den orangeklädda, blåhåriga Clementine Kruczynski(Kate Winslet) på tågstationen och de blir förälskade. Vad ingen av dem vet är att det inte är första gången de träffas. De har en historia tillsammans sedan tidigare men efter att ha kämpat i år för att få förhållandet att fungera undergår Clementine ett psykiatriskt experiment och raderar minnet av Joel helt, för att slippa komma ihåg de smärtsamma bitarna. När Joel fått reda på detta bestämmer han sig för att göra samma sak.  Filmen tar till största del plats inne i Joels huvud där man får följa hans minnen utav Clementine bakåt i tiden medan varje minne raderas ett efter ett. Men under sin raderingsprocess inser han att han fortfarande älskar Clementine och inte vill förlora henne, och han får kämpa för att behålla minnena av förhållandet och komma ihåg stunderna istället.

Detta är en mycket gripande, sorglig och vacker film där man hoppar fram och tillbaka i olika sekvenser. Den kan tyckas aningen förvirrande i början men mot slutet förstår man vad som pågår och den blir intensivt spännande. En mycket välgjord och utsökt genomtänkt film med många minnesvärda detaljer och intressant tema. En av de bästa filmerna jag någonsin sett! I rollistan ingår även andra kända namn somElijah Wood, Mark Ruffalo, Kirsten Dunst och David Cross.

Emma Kitty Wahlgren

Originaltitel: Eternal Sunshine of the Spotless Mind
Genre: Drama, Romantik
Regissörer: Michel Gondry
Utgivningsår: 2004
Produktionsland: USA
Längd: 108 min
Prisbelöningar: Oscar – Best Writing, Original Screenplay. Saturn Award – Best Science Fiction Film. Austin Film Critics Award – Best Movie Of The Decade. BAFTA Film Award – Best Editing, Best Screenplay. Bram Stoker Award – Best Screenplay. César – Best Foreing Film. M.fl.