#166 Dagon


Idag utökas redaktionen ytterligare och Anton Salvin skriver sitt första inlägg på bloggen. Jag misstänker att vi kan räkna med en del skräck och en del stumfilm från honom under sommaren.

Författaren H.P Lovecraft hävdade att den äldsta mänskliga känslan är rädsla. Och under hela sin levnad skrev han hårresande och märkliga skräckberättelser, om mystiska sekter, utomjordiska gudar, de levande döda, etc. Den fruktade guden Cthulhu, som idag förknippas med ett populärt rollspel, kommer från en av hans noveller.

I våra dagar har hans verk filmatiserats ett antal gånger, oftast av den briljante Stuart Gordon, och på en oftast liten budget. Gordon har med både små och stora medel skapat en rad obehagliga och originella skräckfilmer, många av dem baserade på Lovecrafts texter.

Novellen ”Skuggan över Inssmouth” ligger som förlaga till Gordons film Dagon.

Under 2000-talet började skräckfilmens nya sopålder. De blev sämre och sämre. Men Gordon lade fokus på det han gör bäst; stämningen.

Paul Marsh är på semester i spanien med sin flickvän och ett par vänner, då deras båt går på grund under en plötslig storm. De söker skydd i den ensliga hamnstaden Imboca. De upptäcker snart att stadens befolkning har simhud mellan fingrarna och gälar på halsen. Det visar sig att människorna i staden för många år sedan, under en svåra tider, började dyrka havsguden Dagon, som i utbyte mot mänskliga offer, skulle ge skänka dem fisk. Paul får fly genom den sönderfallande staden, på jakt efter en väg därifrån, och svaret på gåtan om familjen Cambarro.

Det märks tidigt att det här var en film som Gordon lade ner sin själ i. Han försökte få filmen gjord redan på 80-talet. Men här får man alla de underbara detaljer som Gordon brukar ha med; kuslig stämning, stora närbilder, kamerasvepningar, välskriven dialog, och obehagliga inspelningsplatser.

Han hyllar också expressionismen med sitt skickliga sätt att använda skuggor. Och han har faktiskt skurit ner på blodet (hans filmer är ökänt blodiga).

Huvudanledningen att jag tipsar om just ”Dagon”, är att det är en väldigt annorlunda skräckfilm. Vid första anblick kan det likna vilken ”galen sekt”-film som helst, men den är extremt välgjord, och är faktiskt riktigt obehaglig. Och Carlis Cases musik är helt enkelt enastående. Se ”Dagon”, men se den ensam i ett mörkt rum.

Anton Salvin

Originaltitel: Dagon
Genre: Fantasy, skräck
Regissör: Stuart Gordon
Utgivningsår: 2001
Produktionsland: Spanien
Längd: 95 min

1 kommentar

Filed under Fantasy, Skräck

One response to “#166 Dagon

  1. Felix

    Stuart Gordons Re-animator är sjukt bra! Får kanske ta och ge den här en chans också.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s