#201 Hedwig and the Angry Inch


Idag har vi äran att presentera en gästbloggning från en ytterst kulturell feminist som är en av personerna bakom Fel förlag och som bloggar på Vita valen.

Hedwig and the Angry Inch är min absoluta favoritfilm, alla kategorier. Sen jag såg den första gången på en liten biograf i Paris 2002 för att det var den enda filmen som visades på engelska har den fått mig mållös, bortsvept, överväldigad – varje gång jag ser den.

Filmen handlar om den östtyska transvestiten Hedwig som genom att klippa och klistra lite i sin mammas pass och gifta sig med en amerikansk soldat lyckats ta sig från Östberlin till USA bara något år innan murens fall 1989. Där är hon på jakt efter sin andra halva och vi får följa henne och hennes band The Angry Inch (som består av olagliga östeuropeiska invandrare) genom konserter på restauranger tillhörande en skaldjurskedja där hon genom sina låtar berättar sin historia. Hur hon – fast som pojken Hansel – lyssnade på amerikansk radio med huvudet i ugnen eftersom lägenheten där han och hans mamma bodde var så liten. Det är där han kommer i kontakt med androgyna artister som David Bowie och Lou Reed och där skapas någon slags dröm bort.

Själva sökandet efter en andra halva kommer från Platons Symposium där Aristofanes menar att det från början fanns tre olika kön, men att gudarna straffade människorna för deras högmod och klöv dem itu och därmed skapade människan som hon ser ut i dag och också skapade ett ständigt sökande efter den andra halvan – må det vara en kvinna eller man. I filmen presenteras det genom låten ”The Origin of Love” och illustreras av fantastiska streckanimationer.

I USA, efter att ha blivit dumpad av den amerikanske soldaten, träffar Hedwig tonåringen Tommy som hon tar under sina vingar och i den nutid filmen befinner sig jagar Hedwig och hennes band efter Tommy Gnosis – rockikonen som har stulit alla hennes låtar…

Tilläggas kan också att filmen från början är en föreställning som John Cameron Mitchell (regissör, författare och huvudrollsinnehavare) satte upp, men då endast med band, låtar och berättande – inga faktiska tidshopp. Föreställningen har satts upp i Sverige, på Stockholms Stadsteater, sommaren 2008 i regi av Farnaz Arbabi och med Johannes Bah Kuhnke som Hedwig – också den helt underbar.

Christina Källstrand

Originaltitel: Hedwig and the Angry Inch
Genre: Queermusikal
Utgivningsår: 2001
Regissör: John Cameron Mitchell
Produktionsland: USA
Längd: 95 min
Prisbelöningar: Vunnit 27 priser, t ex på Berlin International Film Festival och Sundance Film Festival

Lämna en kommentar

Filed under Musikal

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s